Idag har jag sökt sommarjobb på IKEA. Vet inte om jag vill ha det, men det är lika bra att söka för säkerhets skull. Mitt andra alternativ är att jobba som personlig assistent, vilket ger betydligt mycket bättre lön. Däremot vet jag inte om jag kan få tillräckligt mycket timmar där så det kanske är ganska lika ändå. Suck. Det enda jag vet är att med noll bidrag eller lån kommer det bli en jobbig sommar. Relativ fattigdom kallas det. Töntigt.

Helgen har varit riktigt bra faktiskt. Jag var i stockholm i fredags. Gick på hockey med pappa och sen åkte jag hem till susanne och drack vin samt lärde mig sticka :P På lördagen gick jag hem till saga för att väcka henne, hittade en pojke i hennes säng :P Sen gjorde vi oss iordning och åkte iväg med camilla ett tag, sen tog vi tåget till uppsala :) Fest igårkväll med en massa roligt folk och inga tråkigheter alls faktiskt. Väldigt nice. Idag blev det bakispizza och baywatch. Nice.

Det har varit så mycket i helgen att jag inte riktigt har hunnit tänka efter hur jag känner, vilket är rätt positivt. Det är skönt att bara vara ibland.

Hade precis en konversation med en vän om mina föräldrar. Jag älskar dem, men ingen får mig att må lika dåligt som dem. Det är ett destruktivt förhållande. Föräldrar ska inte skrika elaka saker tillbaka när barnet beter sig som just det, ett barn. Föräldrar ska inte säga att man är löjlig när man gråter för att man inte har fått den rätta sortens uppmärksamhet som barn. Pengar och saker är inte samma sak som kärlek. De ska inte heller fortsätta skrika elaka saker när de ser att deras barn börjar gråta på grund av det de har sagt. De får mig verkligen att må så jäkla dåligt. Det är tur att jag har flyttat hemifrån nu, men varje gång vi ses är det samma sak igen.

Jag mår dåligt över att erkänna såna här saker. Precis som med en tjej som har en pojkvän som misshandlar henne psykiskt, har jag svårt att se det dåliga när allt är bra igen. När det är bra är det så jäkla bra. Jag är pappas flicka och har alltid varit det så när vi gör saker tillsammans mår jag bättre än någonsin. Bio, bowling, hockey. Jag söker hela tiden mina föräldrars bekräftelse trots att jag vet hur hemskt det kan vara ibland.

Jag ska inte säga att allt är deras fel. Jag har under min tonårsperiod bråkat otroligt mycket med dem. Antagligen för att jag ville ha uppmärksamhet. När man har en utvecklingsstörd bror är det svårt att få uppmärksamhet av sina föräldrar, förutom pengar och saker då. Jag har alltid känt mig tvungen att hålla mig i bakgrunden för att inte störa, för att inte vara jobbig. Det håller inte, jag blir arg, ledsen, förvirrad och får utbrott. Det jobbiga är att inte kunna skylla på dem. De valde inte att få en utvecklingsstörd son, de valde inte att behöva prioritera honom. Även om det känns så ibland så är det inte fallet. Men när jag förklarar att det här har varit jobbigt för mig, att jag har mått dåligt över det här så länge, då tycker de att jag är löjlig. De reagerar inte ens på sitt barns tårar.

Olof säger att jag är deprimerad, att jag har varit det nästan hela mitt liv. Jag tror att det han säger är sant. Den här situationen och situationen i låg- och mellanstadiet med utfrysning och dylikt har satt sina spår. Men vad gör man när man har varit deprimerad så länge man kan minnas? Jag känner mig inte ens deprimerad eftersom det har blivit en del av min personlighet. Jag är alltid lite ledsen, det är bara så jag är. Det har blivit en del av den jag är, så hur blir jag av med det utan att behöva omdefiniera hela mig själv? Kommer inte  det att vara ännu svårare, jobbigare och mer smärtsamt?

Beställde precis tre rullar garn. Cirka tvåhundrafyrtio meter garn. Det blir bara en halsduk på cirka tvåhundrafyrtio centimeter, 2,5 meter. Precis lagom att kunna dra den minst tre varv runt halsen. Mys. Superfint garn också. Naturgarn i bomull och soya. Multifärgat.

Nu fattas det bara stickor. Jag vill ha stickor på 12 eller 15 mm, men jag hittar inte det. Ska titta på Ankis Tyg när jag kommer hem till mamma och pappa imorgon. Skönt att ha en syaffär ungefär tio meter hemifrån. Det kan vara bra att ha ibland.

Det känns som att jag borde gå och lägga mig. Tentan idag gick inte bra, jag är helt hundra på att jag får IG. Det är inte ens att jag försöker fiska efter komplimanger eller stöd utan jag är faktiskt helt säker på att det inte gick bra.

Efter tentan drog vi till Max och käkade lite. Sen kollade vi i affärer och jag köpte världens finaste blåmönstrade skjorta på VILA. Fin fin fin. Lång och lite överstorlekad (oversize). 150 riksdaler är liksom inte helt oöverkomligt. Efter att jag och Therese hade kollat klart i butiker gick vi till systembolaget där Olof köpte en platta och Therese några cider. Jag har redan sprit, man är väl förberedd liksom :P Bara utifall att.

Kvällen har spenderats i soffan med en massa anteckningar och böcker. Tenta imorgon 13:00 och det känns inte alls som att jag kommer klara det. Jag borde nog ha börjat plugga tidigare. Å andra sidan känns det skönt att på något sätt veta att jag inte kommer klara det för då kan jag slappna av och sluta stressa, koncentrera mig på omtentan senare istället.

Fick även veta att jag inte kan följa med på kryssningen när Nina fyller år :( Det är 21-årsgräns och jag har ingen vuxen med mig. Jävla piss. Känns riktigt tråkigt, men vad gör man.

Imorgon blir det i alla fall systembolaget och på lördag är det 21-årsfest för Olof :D Jag kommer dock åka hem över fredagen eftersom pappa ville ha med mig på hockey. Mys. Sen kanske jag tittar förbi hos Nina en stund :)

Jag sitter förresten och proppar i mig godis just nu... Ibland förundras jag över min egen förmåga att rättfärdiga vissa saker. Gym = godispåse. Det jämnar ut sig. Typ.

Precis hemkommen från ett riktigt jobbigt träningspass (aerobics) på friskis & svettis. Jag och Therese suger i alla fall på koordination, den förmågan har vi tydligen tappat någonstans på vägen. Mitt balanssinne är inte heller vad det brukade vara. Vi ställde oss längst bak för att inte skämma ut oss själva totalt, men framåt slutet, när vi typ bara stod och gungade för att vi var för trötta för att fortsätta, då inser vi att vi står närmast dörren. En glasdörr. Det står apmycket folk utanför och väntar på att få komma in. De ser oss. KUUUL...

Det blev även bestämt idag att vi ska på kryssning den 24:e april. Jag som är lite konstig ibland var bombsäker på att Nina hade skrivit den 23:e så jag kollade upp det datumet och allt och var lite orolig för att inte hinna eftersom vi har tenta den måndagen. Sen idag när jag pratade med Nina så dubbelkollar jag smset och inser att det var den 24:e vi skulle åka! Då inser jag också varför vi skulle åka eftersom Nina fyller år den 24:e! Hur dum får man bli liksom? Bara för typ två dagar sen satt jag och tänkte att "hmm.. Nina fyller ju år den 24:e april så jag måste nog börja fundera på en present!". Det är officiellt nu, jag är ett rikspucko! :P