Det går upp och ner som en berg-o-dalbana. Både i mitt huvud och i konversationerna med mina föräldrar. Väldigt ofta blir jag arg och frustrerad på dem för allt som har hänt, men jag vet samtidigt att det inte är deras fel. De valde inte den här situationen, det bara hände. Sen kan man prata om huruvida de borde ha insett att det var svårt för mig tidigare eller inte, men jag visade aldrig att någonting var fel.

Mamma sa till mig att "Men vi trodde inte att någonting var fel, du gjorde ju alltid så bra ifrån dig i skolan och så". Då svarade jag att när jag satt där med mitt block och min penna var det den enda stunden jag hade att inte behöva tänka på allt jobbigt. Hemma var det jobbigt. På rasterna i skolan var det jobbigt. Överallt var det jobbigt, förutom just när jag satt i skolbänken med mitt block och min penna.

Nu är jag hemma hos mamma och pappa i Tumba igen. Bakis och seg. Det blev Stocken igår med Åsa från klassen :) Sen var Olof och några där också. Hade skitkul, drack som en häst travar och blev sådär lagom kalaspackad. Det blev alla andra också så det märktes inte speciellt mycket.

Det är jobbigt att jag aldrig vågar visa mina känslor förutom när jag skriver här eller är full. Jag går runt och ältar saker och mår dåligt på insidan ändå tills jag spricker. Spricker gör jag oftast på fyllan. Jag borde ta itu med saker när de händer, inte flera månader senare när ingen kommer ihåg vad som hänt. Dumt.

Ikväll vet jag i alla fall inte vad som händer. Vill hitta på något, men jag är så sjukt seg så vi får väl se hur det blir med den saken. Mamma och pappa har i alla fall köpt chokladpudding. Najs.

Jag blir så jävla ledsen när du pratar om att du aldrig var kär i mig, att jag aldrig var kär i dig. Jag är inte kär i dig längre, jag var nog inte det under två tredjedelar av vårat förhållande, det var nog inte du heller. Men att säga att vi aldrig var kära på riktigt är precis lika illa som att trampa på mig. Du trampar på mig som att du fimpar en cigarett. Våldsamt krossad på marken. Varför? Vårt förhållande var det enda riktiga jag någonsin haft. Det enda som betydde någonting på riktigt. Jag har inga känslor kvar alls, men jag kommer ihåg de jag hade och du bara trampar på dem. Jag mår illa.

Jag känner mig tom. Ibland känns det som att jag bara låtsas, på sista tiden känns det som att jag låtsas hela tiden. Jag låtsas känna, tycka, vara. Jag är inte på riktigt längre. Jag har blivit ett tomt skal. Kanske har jag alltid varit det, men blivit dålig på att dölja det för mig själv på sistone. All ork har bara försvunnit. Jag orkar inte bry mig om någonting längre. Inte någon heller för den delen. Det känns som att jag borde säga att jag vill bry mig för att inte såra mina vänner, men jag vet inte om jag kan säga det utan att ljuga lite. Är man tom så finns det inte heller någon vilja.

Jag vill helst bara sitta och titta på folk inifrån min lilla bubbla. Det är tryggt och bekvämt där. Det känns hopplöst att be om hjälp, att gå till en kurator. Vad ska de göra? Det är ändå jag som måste ta tag i mitt liv i slutändan, men jag är för djupt nere i min svacka just nu. Jag vill inte ha några jävla lyckopiller.

Helt slut i kroppen är jag. Satt i skolan mellan 10-15 och pluggade. Helt själv. Therese fick migrän och kunde inte ta sig dit. Jag pluggar bäst ensam ändå så det spelade inte så stor roll, synd bara att hon skulle bli sjuk liksom. Sen var det i alla fall PPU 15-17 och det var väldigt intressant. Vi får inte prata om vad som händer på våra PPU:n, så jag lämnar det så. Vi håller i alla fall på att hålla i våra egna nu istället för att en lärare är gruppledare så det är rätt spännande. Jag har redan haft en gång, och sen blir det en gång till den 24:e mars. Vi ska prata om religion, det kommer bli himla kul eftersom det är ett av mina favoritämnen någonsin. Jag är väldigt fascinerad över religioner i allmänhet och hur folk kan tro på någonting så ologiskt, men som ändå är så logiskt för dem.

Jag har även lyckats trycka i mig en semla idag. Köpte på vägen hem från skolan, men sen när vi hade ätit dem kom vi på att klockan var sex och vi kaaanske borde ha ätit middag först. Så kan det gå när inte haspen är på.

Sitter här och väntar på att Olof ska bli klar någon gång så att vi kan rulla mot skolan. Det är tråkigt att vänta så jag passar på att skriva ännu ett ovettigt inlägg här så länge.

Planen är i alla fall att möta Therese i skolan och plugga på instuderingsfrågorna. Sen är det PPU 15-17. Sen blir det hem och chilla, ingen träning idag inte. Man ska ha en vilodag emellan, annars mår kroppen inte bra. Typ. Det var något i den stilen jag hörde i alla fall. Hur som helst blir det eventuellt ett jympapass för oss imorgon, men det beror lite på hur långt vi kommer med pluggandet innan dess :P

Gud vad härligt det var att träna idag! :) Vi körde som sagt aerobics, och den här gången gick mycket bättre än förra! Dock kan man väl säga att vi fortfarande suger, men inte riktigt lika mycket som tidigare :P

Nu har jag käkat kakor och druckit cola. Mys. Tänkte kolla lite på tv och försöka somna tidigt eftersom jag har bestämt mig för att plugga lite imorgon. Vi ska svara på 102 frågor angående juridik och sånt tills på torsdag och fredag. Kuuul :P

Första juridikföreläsningen och det känns faktiskt riktigt bra! Det är på ett sätt mycket lättare att läsa juridik eftersom det alltid finns ett svar på frågorna. Det är inte som med sociologi att allt är så flummigt utan här är PTÖ-frågorna rena faktasvar att hitta i boken. Så jäkla skönt!

Ringde även upp till pappas gamla hojklubb och sa att jag och Bonnie vill jobba på Hillclimben så nu är vi uppskrivna på listan :) Hillclimben är den 23 maj och festen är den första helgen i augusti.

Om typ en timme ska jag börja rulla mot gymmet. Det blir aerobics idag. Precis som förra veckan. Hoppas det går bättre för mig och Therese nu :P