1. Put your music player on shuffle.2. Press forward for each question.3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.NO CHEATING!Will it be ok? Don’t cry for pain(Ana Johnsson)How are you feeling today? She will be loved(Maroon 5) How do your friends see you? Boyfriend(Ashlee Simpson) Will you get married? Sagan om en fantasi(Lars Winnerbäck) What is your best friend’s theme song? Run, baby, run(Sheryl Crow) What is the story of your life? Kom ihåg mig(Lars Winnerbäck) What was high school like? No one said it would be easy(Sheryl Crow) How can you get ahead in life? Somebody to love(Amanda Stott) What is the best thing about your friends? Too little, too late(JoJo) What is tonight going to be like? Can’t stop falling into love(Cheap trick) What is in store for the remainder of this weekend? Tysta tankar(Hel) What song describes you? Halo(Bethany joy lenz)...den stämmer exakt! To describe your grandparents? Larger than life(HIM) How is your life going? Buried alive by love(HIM) What song will they play at your funeral? for blue skies(Strays don’t sleep) How does the world see you? Järnspöken(Kent) Will you have a happy life? Beat your heart out(the Distillers)What do your friends really think of you? Crazy girls(Bethany joy lenz) Do people secretly lust after you? Snow (Hey Oh)(RHCP) How can I make myself happy? Invisible(Laleh) What should you do with your life? Burning up(Ashlee Simpson) Will you ever have children? Snakes on a plane(Cobra starship)...hahaha guess not :P

sitter på jobbet och äter skumgummitomtar nu. rast. ska väl hem sen antar jag, olof ska sova hemma :(jag är så jävla trött på allt.. vill bara ta d lugnt och skita i allt, men det går väl inte antar jag. bara i teorin.

kom till filmstaden söder redan halv elva med mugg en varm choklad från pressbyrån i handen. stod o frös lite grann och snackade med nina i telefon. det kom ungdomar o kollade om det var öppet, men dom försvann när dom upptäckte att dörrarna var stängda. exakt klockan elva hör man ett "bzzz" av att dörren automatiskt låses upp. jag går lugnt fram mot kassan, sen hör jag skriken. aaaah! typ 100 15-åringar som kutar mot kassan i en stor klump. jag var helt panikslagen och typ slängde mig in i klumpen och lyckades komma typ tia i kön. så ja, JAG FICK BILJETTERNA!gratis förhandsvisning till Saw 3, 2 biljetter. jag är fan bäst! :)

äntligen klar med den där jävla voxpopen (ja, det kallas så, voxpop). enkät på svenska annars. ni vet som i metro sådär när dom har 3-5 småkort på folk o så har dom fått svara på en fråga. voxpop... var inte det ett tv-program på 90-talet?anyway, känns skönt att inte ha någon fösenad läxa nu. allt är klart. fast man får väl mer imorgon antar jag, men ikväll blir det julmust och mys med olof så jag är glad ändå :)

japp, idag har jag och olof varit tillsammans i 8 månader :) känns riktigt bra faktiskt. har tänkt på det där att man liksom inte umgås med sina kompisar lika mycket när man skaffar kille. för det första är det enkelt matematik; en person till = mindre tid åt alla. det är konstigt att man själv blir sur när ens kompis umgås mycket med sin kille, men man själv gör samma sak. alla tjejer gör så, och gör man inte det så är man antagligen inte kär. för det är ju det att kärleken är ett lyckorus som man inte kan få nog av, varför kan då inte alla tjejer bara unna varandra det?? handlar det om våran inbyggda avundsjuka mot varandra eller? för det är verkligen synd att vi inte ser att det faktiskt handlar om att en av ens bästa vänner har hittat någonting att vara lycklig över, att vi inte unnar den personen det. väldigt synd.__________________________________till amanda: för att få respekt av sina närmsta ska man inte behöva göra mer än att respektera dom och vara en bra vän, och det tycker jag att jag är. och som jag sa; skratt används som en försvarsmekanism. och sen är det väl upp till en själv att tänka efter och inse att det helt enkelt finns vissa saker man inte gör mot vänner. jag förstår att vi har olika åsikter i frågan, men eftersom jag försöker förstå dig kan ju du göra samma sak. <3(det här är ingenting illa menat, det är bara som jag sa tidigare att jag behöver skriva av mig saker bara för att ha dom på pappret istället för i huvudet. you know what I mean <3)

yes. igår var det party. jag kom dit runt åtta med mitt snögubben-vin och satt o snackade med alex ett tag. olof skulle vila lite innan för han kände sig inte riktigt kry. vinet räckte bara till 4-5 glas så jag, alex och patrik gick ner till 7/11 för att köpa lite öl också. tuborg 3,5:or :P det var en helt okej fest, måste säga att jag har saknat den där ölfyllan lite. jaja, kalla mig fjortis eller vad ni vill, men jag har i alla fall saknat den sortens fylla. jag blir lite mer borta på öl, på ett mer försvinnande sätt. det är skönt när man känner för att komma bort från allt ibland. hur som helst, alla hade kul och satt o snackade o så. sen bestämde sig rickard för att kasta frukt och ölburkar med vatten på några småtjejer som stod utanför balkongen. det var rätt kul för dom kastade tillbaka o höll på :P sen bestämde han sig av någon anledning för att pissa i min snögubben-vinflaska. weird. har ingen aning om vart den tog vägen sen, vill inte veta heller. nu låter det här säkert som ännu en fjortisfest, men nej. där har ni fel. för har man kul så har man! då spelar det ingen roll om man har kul på ett lite barnsligare sätt, det fungerar det med :)hur som helst, en himla kul fest :)

jag vet precis varför jag tar ut min ilska på fel personer vid fel tillfällen, jag har lärt mig av min mamma att det är så man hanterar frustration. eftersom jag har kommit underfund med det här har jag under en längre tid försökt vara trevlig mot mina föräldrar. jag tar inte alls ut min ilska på dem längre, mycket tack vare att jag har börjat skriva av mig allt. men precis när allt börjar bli bra börjar mamma ta ut all sin ilska på mig.min mamma har fått stå ut med mycket skit från mig, jävligt mycket. jag har aldrig varit snäll mot henne, inte egentligen. men nu, nu när hon äntligen har fått mig att sluta bete mig som en idiot mot henne börjar hon istället bete sig som en idiot mot mig. hon skriker och gormar över ingenting. till exempel idag lät jag en öppnad och halväten burk fiskbullar stå kvar på köksbänken. det fanns inga plastburkar kvar och jag visste att mamma skulle komma hem om ungefär en timme, så jag tänkte vänta tills hon kom hem ifall hon kanske visste några andra ställen där vi hade plastburkar. hon blev fly förbannad och började skrika att jag aldrig tar undan saker efter mig.plockar jag in disken skriker hon om att jag inte har tagit ut soporna. har jag tagit ut soporna skriker hon om att jag har glömt att ta upp posten från golvet. det räcker aldrig. jag får aldrig nån uppskattning när jag försöker vara snäll. hon bara klagar och skriker. hon har förvandlats till en kopia av mig...jag vet inte vad jag ska göra, jag klarar knappt av att vara i det här så kallade hemmet längre. vill flytta, långt bort. jag försöker verkligen ändra på mig och bli snäll mot mina föräldrar, de förtjänar det för en gångs skull. men det är svårt, det är så jävla svårt när hon skriker på mig. jag klarar inte av att ignorera henne när hon beter sig som ett litet barn och överdriver allt och skriker i ens öra, det går bara inte. jag skriker tillbaka. och det som sårar mest, det som verkligen svider i mitt hjärta, det är när pappa hela tiden säger åt mig att sluta göra si och så, när han vet att hon är den som försöker provocera mig. det är som att hon saknar mitt skrikande och att hon försöker provocera fram det genom att bete sig likadant. visst, jag förtjänar väl att bli behandlad så som jag behandlar andra, men det kändes ju så bra för en stund. det kändes som att allt ordnade sig när jag började bete mig normalt, men så går hon och blir sådär. det blev bara helt fel. hon lyssnar inte, hon skriker bara. ibland på pappa, men mest på mig. hon mår nog inte så bra inombords, och jag vet att det beror på mig och kalle. dels all stress med kalle och dels allt skit från mig. det gör saken värre, att veta att det är ens eget fel att ens mamma mår psykiskt dåligt. men vad ska jag göra? hon lyssnar som sagt var inte på mig, vad jag än säger. hon har ingen anledning att skrika, hon bara skriker för skrikandets skull. jag börjar få ont i huvudet.

jag förstår verkligen inte varför folk inte kan inse att nej betyder nej? det är en så oerhört lätt princip att lära sig, men alla verkar vägra. nej betyder alltid nej. det spelar ingen roll om det är ett mesigt nej, ett tyst nej, ett högt nej eller ett skrattande nej. ordets mening är ju fortfarande kvar. ÄR DET SVÅRT?många gånger har jag varit med om att ha blivit retad på ett sånt där irriterande dagissätt. det verkligen skriker dagis/lågstadiet om det, men folk verkar ha fått för sig att sånt är kul. till exempel att mula någon eller störa någon till den grad att han eller hon inte klarar av att äta/dricka osv. när såna situationer uppstår skrattar jag. jag säger hela tiden nej, och jag menar det verkligen, men jag skrattar också. FÖRSTÅ att jag skrattar för att inte gråta! är det bara jag som har förstått att skratt ibland fungerar som en försvarsmekanism?idag på lunchen satt olof och retade mig. jag försökte dricka mitt vatten, men varenda gång jag lyfte glaset och preciiis skulle ta en klunk antingen skrek han till eller sa någonting roligt. endast för att få mig att spotta ut skiten. jag HATAR sånt! jag sa åt honom att sluta, men det gjorde han inte. till slut fick jag en kallsup och då fick jag nog. jag tog mitt glas och kastade vatten på honom! hans barnsliga skämt gick för långt och jag hade varnat honom flera gånger, men han fortsatte. jag hade all rätt i världen att göra någonting åt saken.i hela mitt liv har jag suttit vid sidan om och varit tyst. hållit mig lite i bakgrunden. aldrig sagt ifrån. har till exempel en kompis som brukade mula mig jättemycket varenda vinter. hon slutade inte, fastän jag sa åt henne flera gånger. jag ville bara gråta, för det är förödmjukande och kränkande när någon behandlar en så respektlöst. så som min kompis brukade göra och så som olof gjorde nu. och jag säger aldrig ifrån, det är det som är problemet. nu gjorde jag för en gångs skull det, men ingen uppmuntran får man för det heller. ÄNTLIGEN stod jag upp för mig själv, jag försvarade mig själv, och det händer aldrig. det har hänt max 3 gånger i mitt liv, om man räknar med det här. så nej, jag säger inte förlåt! jag är stolt över mig själv!däremot kan jag tycka att det är synd att du råkade ha på dig dina kemtvättsbyxor, det var inte meningen, men å andra sidan inte heller någonting jag kan rå för. du förtjänade att få vatten kastat på dig, kanske du lär dig till nästa gång.ni som förstår det jag menar förstår säkert också att det handlar om respekt. de här personerna respekterade inte mig eller min åsikt. att bara säga nej eller sluta fungerade inte, de struntade i det. jag kände mig instängd i ett hörn, jag var tvungen att ta till drastiska metoder för att bli hörd. och det är fel! jag ska inte behöva gå så långt för att få respekt av någon, speciellt inte mina närmaste! hoppas att någon har lärt sig något av det här i alla fall.