det är konstigt. vet inte vad eller varför. det känns bara som att allt är konstigt, fast ändå inte. en känsla av konstighet om man nu kan uttrycka det så.har nu kollat på ännu två avsnitt av den underbara serien one tree hill. vill ha alla dvd-boxarna, det är typ det enda jag ska önska mig i julklapp :P fast de släpper inte den 3:e säsongens box förrän i januari/februari :(fick parfym av min faster idag. en försenad födelsedagspresent.det känns konstigt att inte ligga efter med några läxor, det känns konstigt att jag har vågat skriva vissa saker öppet, det känns konstigt att ingenting känns konstigt. weird.good night.

... bethany joy lenz. fin låt. den rekommenderas.har fixat lite med ipoden nu. ska nog se på lite one tree hill. känner mig lagom deppig och fundersam.ojojoj. nu dök det upp en gammal goding :P björn rosenström - tycker inte om dig. fan va nice, gamla minnen :)nej, som sagt var, one tree hill. yeeey!

nej jag kan inte sluta skriva. lyssnar på musik bethany joy lenz - 1972 och bara njuter. man blir på ett sånt där skriva-av-sig-humör. alltid lika mysigt. det är då man får ut mest av det man skriver, eller så blir allt bara babbel. i de mest meningslösa texterna hittar man svaren på de stora frågorna, det gäller bara att använda förstoringsglas."it still blows me away how easily time can be wasted" sjunger hon. det stämmer. jag tror att det var därför jag skrev det tidigare inlägget också. man vill få allt ur systemet innan man glömmer bort det, innan det försvinner från ens minne. jag glömmer så lätt varför jag blir sur/arg/ledsen/frustrerad. därför tar jag aldrig upp det med någon. jag kan inte ge exempel om någon argumenterar med mig, jag har glömt. jag vet att jag är sur/arg/ledsen/frustrerad, men jag glömmer varför. jag glömmer bort alla exempel, alla de gånger tidigare då samma sak har hänt. det försvinner. därför skriver jag gärna ner allt direkt, då kan jag referera till pappret istället om jag behöver minnas.blev så otroligt glad igår förresten! vi var ju på bio och såg Marie Antoinette och det är ju alltid minst tio minuters reklam innan filmen börjar. då visade de, för första gången 2006 (i alla fall som jag har sett), coca-cola reklamen med lastbilarna, pojken och alla ljusen och allt juligt. gud vad jag fylldes av lycka. jag fick tårar i ögonen för att jag var så glad. den där reklamen har alltid betytt JULAFTON för mig, den ger mig julkänslan. så härligt. behövde verkligen fyllas av lycka för en stund.yeah well, ingenting mer att skriva just nu. I might return later. ska fixa iordning alla mina bon jovi-låtar på datorn och lägga in dem på min Ipod :)

if someone said three years from now, you'd be long gone I'd stand up and punch them out, 'cause they're all wrong. I know better, 'cause you said forever, and ever. who knew.det är läskigt att tänka på framtiden, för vem vet. om ett år kanske jag sitter där med ett krossat hjärta, man vet ju aldrig. jag hoppas att det aldrig händer, men som sagt var ska man aldrig säga aldrig. usch vad läskigt. å ena sidan vill jag berätta vad jag känner och mina tankar om framtiden, men det är läskigt. dels för att det känns som att man jinxar hela grejen om man pratar om det, och dels för att du kanske blir rädd och inte alls har samma tankar. man vet ju aldrig. därför skriver jag istället. för det första jinxar jag ingenting eftersom jag inte SÄGER det utan faktiskt SKRIVER det. plus att du kan läsa det utan att jag vet om det, och då blir det inte pinsamt. fast du får gärna säga nånting om du känner som jag, för det är ju det enda man vill ha. bekräftelse.jag tänker på småsaker. jag vill att "våran låt" ska vara en låt man kan dansa vals till. just in case liksom. jag vill bo med dig på heltid. jag längtar efter att du någon dag i framtiden ska gå ner på knä. jag tänker aldrig på hur någonting skulle vara utan dig, tvärtom. jag vill inte tänka så. att det inte skulle vara du och jag längre är en overklig och löjlig tanke inom mig, den slänger jag i soporna. jag älskar dig. var rädd, glad, ledsen, whatever. jag måste få skriva av mig. det är såhär jag känner, take it or leave it.weird

ja men vafan det e ju dåligt med kommentarer i min blogg! I need your opinions! FFS! :P

det sårar mig att du frågar vad som är fel med en "gud vad jobbig du är"-röst, att du aldrig på något sätt visar att du läser det jag skriver, att du aldrig bad om ursäkt för det där jag skrev om förut, att du bara frågar hur jag mår en gång och sen ger upp. men mest av allt sårar det mig när jag vänder mig åt sidan när vi ska sova och gråter, och du märker ingenting.jag vet att du älskar mig, jag tvivlar inte en sekund på det. men varför beter du dig såhär då? jag vet att jag är kort mot dig ibland, lättirriterad, men jag är deprimerad. ser inte du det? märker du ingenting? är du blind??one tree hill gör mig glad. jag har lätt för att leva mig in i saker, livlig fantasi kallas det, och den serien vill jag leva i. jag vill att livet ska vara så. när jag ser det programmet är mitt liv deras liv. jag slipper vara mig själv, deras värld är så mycket vackrare. löjligt. jag gillar att den serien är sorglig, den är vackert sorglig. och jag får gråta ut, utan att behöva ha en anledning. it feels good.

vi ska se "Marie Antoinette" ikväll. jag och olof. bättre än att sitta hemma och glo och käka sig tjock i alla fall.

Självklart får DU må dåligt, men du är inte den enda som gör det. min kudde var blöt igårkväll...idag skulle vi fixa dricka till ikväll. hade planerat att köpa några extreeemt goda cider och bara njuta. men nej. när vi står och väntar på tåget ringer vi till patrik som säger att det inte blev nånting. vi hade fan ställt alarmet på 09:30! jag fick ingen sovmorgon, på en lördag! FFS!blev i alla fall väldigt FRUSTRERAD/ARG/BESVIKEN! jag känner att jag liksom behöver komma bort en stund ikväll, men utan alkohol blir det tyvärr svårt. jag kan inte stänga av och ha kul för stunden utan lite hjälp på traven. jag är för stressad och orolig som person.sen blir jag irriterad för att alla bara ger upp hela tiden. till exempel nu när det sket sig med drickan så är det ingen som försöker komma på ett nytt sätt. samma sak i skolan, ingen orkar. jag MÅSTE orka för jag ska plugga vidare! men det är svårt när ingen annan orkar. det låter elakt och själviskt, men jag känner att folk förstör för mig genom att skapa en lat miljö runtomkring mig. visst, det är upp till mig bla bla bla. men vadå, ska jag byta umgängeskrets i skolan då? börja umgås med folk som faktiskt KÄMPAR? om ni vill det, fine. men det vill inte jag. är det så mycket begärt att ni kämpar lite för min skull? kämpa lite för att ni bryr er om mig, snälla!