Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och prata om vad som helst.

Jag har studerat vid Uppsala Universitet i snart två år. Jag är i slutskedet av termin 4 på Socionomprogrammet och det är 3 terminer kvar. Nu har jag dock bestämt mig för att ta ett studieuppehåll och hantera en identitetskris som har varit på gång under en längre tid. När jag var i femtonårsåldern vad det okej att jag inte riktigt visste vem jag var eller vad jag ville göra med mitt liv, det är en naturlig del av en femtonårings identitet att inte ha en identitet. Nu är jag snart tjugotvå år gammal och känner att jag måste göra någonting för min egen skull.

Jag har varit inställd på att bli socionom sedan jag var runt femton år. På den tiden hade jag inte ännu kommit över den mobbning jag upplevde i grundskolan och därav kände jag ett starkt behov av att hjälpa andra ungdomar med deras problem. Jag ville bli den där coola kuratorn som var lite av en bulltant, hon som alla elever tyckte om. Allt jag egentligen ville var att på något undermedvetet plan bli omtyckt av de där personerna som hade visat så starkt att de inte tyckte om mig. En helt naturlig önskan och längtan, dock inte en anledning att göra det till sitt livs uppdrag.

Jag har nu insett att det inte är lönt att fokusera hela mitt liv på att få bekräftelse. Nu när jag har släppt de där människorna och deras handlingar helt har jag inte längre samma passion för yrket som kurator. Därav vill jag ta en paus. Jag behöver ta ett steg tillbaka, andas ut och verkligen tänka igenom vad jag vill syssla med. Detta bör göras innan jag drar på mig ännu mer studielån och därför har jag som sagt valt att ta ett års studieuppehåll. Om jag inom det här året inser att jag faktiskt vill fortsätta min socionomutbildning är det inga problem. Om jag bestämmer mig för att göra någonting helt annat är inte det heller några problem.

Det här känns bra. Jag återkommer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...

Jag har svårt att skriva någonting vettigt för tillfället. Det är så mycket just nu och jag vet inte om jag orkar. Jag är rädd att om jag stannar upp och tänker alldeles för länge kommer jag inte kunna ta mig därifrån.   Jag promenerade väldigt mycke...