Det värsta är att inte tro på sig själv. Jag letar alltid anledningar till att dumförklara mig själv, förminska mig själv, tolka varenda liten skitgrej som att det är någonting fel på mig. Jag vet ju att det inte är så, men min logiska del och min känslomässiga del kommunicerar inte med varandra. Jag är så jäkla medveten om allt som händer med mig, allt som är jobbigt, men på ett mer personligt plan, när det väl kommer till kritan, då tar jag ändå åt mig av allting som sägs och mår piss. Det är liksom så lätt i teorin, men så jäkla svårt i praktiken.

Jag tänker ofta på det faktum att statistiken faktiskt säger att i min ålder är det väldigt många som har dålig självkänsla. Tonårsperioden är den mest osäkra. Men samtidigt som det finns en viss trygghet i att veta att man inte är ensam blir det så himla lätt att tänka att man är löjlig. Varför skulle just jag behöva hjälp? Varför kan inte jag ta tag i mina problem själv precis som alla andra? Varför är jag så svag?, så ynklig?

 När jag tänker så mår jag lite illa. Jag vill spy lite grann. Jag äcklar mig själv. Det har jag aldrig gjort förut och jag tvivlar på att det är ett steg i rätt riktning..

Jävla skit! I två dagar har jag gått runt och känt att mitt högra ben är längre än det vänstra, det har känts lite som att jag haltar. För någon timme sen när jag skulle gå och handla hade jag fått nog och kollade på undersidan av min vänstra sko och vad märker jag då? Jag har tappat min klack! Min vänstra vinterstövel har ingen klack! Det är bara något brunt mjukt material med en massa häftstift/spikar kvar. Hur fan går det till!? Det komiska är att någonstans i Uppsala ligger det en ensam klack på gatan som folk förundrat går förbi. Jag har som tur är kvar kvittot så imorgon bär det av till Gränby Centrum där jag ska reklamera skiten!

Det värsta är att jag inte har några andra vinterstövlar. Jag köpte de här för att de andra gick sönder och vatten började läcka in. Nu är det samma sak med de här så imorgon blir det de rosa gummistövlarna. Snön smälter här i Uppsala och vattenpölarna är större än lastbilar!

Jag är besatt av jordnötsringar! Det är så jäkla gott! Säkert väldigt onyttigt, men lite måste man väl få unna sig? Speciellt när man är duktig och tränar två gånger i veckan :P Tänkte smyga iväg till affären och köpa just jordnötsringar alldeles strax. Olof kommer bara klaga. Han har en tendens att göra det när det kommer till mitt godissug, han är lite av en sockernazi trots att han själv inte äter nyttigt heller. Dubbelmoral kallas det! Därav slutledningen att jag går och handlar nu.

Är förresten inne på garnrulle nummer 2 på halsduken nu. Den kommer bli jättebra! :)

Idag bokade jag tid hos studenthälsan. Bedömningssamtal kallas det, men jag vet inte om jag tycker om det ordet. Det känns så allvarligt på något sätt. Läskigt. 10:30 på måndag.

Kvällen har spenderats framför datorn med Olof. Vi kollade på 24 och Skins vilket alltid är lika trevligt. Nu är det dags att sova eftersom jag inte har någonting vettigt att skriva och jag ska upp klockan åtta imorgon.