Det blev ugnspannkaka med lingonsylt till middag. Mums! :) Olof är snäll som kommer hem och lagar mat åt mig när jag inte mår så bra. Han fyller förresten år imorgon så då ska jag baka scones till frukost :D

Det känns bättre i magen nu. Eller rättare sagt krampen är borta. Det känns fortfarande konstigt i magen. Lite lätt illamående sådär. Kollade lite mer på vårdguiden och det skulle lika gärna kunna vara njursten eller magkatarr, vilket en tjej tipsade mig om i kommentarerna. Kul. Blindtarmsinflammation, njursten eller magkatarr. Take your pick! :/ Eller så är det ingenting alls. Vem vet. Jag orkar inte bry mig mer just nu om det inte kommer tillbaka.

Min alla hjärtans dag spenderades på akuten. Eller i alla fall natten. Runt tretiden inatt hade jag sådan kramp i magen att jag nästan svimmade. Det hade hållt i sig nästan hela kvällen så jag bestämde mig för att åka in till akuten. Helt ensam. Dock hade jag mamma och olof i telefon lite då och då. Skönt att inte behöva känna att man är ensam. Jag hade alla symptom för blindtarmsinflammation, men eftersom det inte gjorde mer eller mindre ont när doktorn tryckte på min mage tyckte han att jag skulle ta lite medicin och komma tillbaka om det höll i sig i några dagar.

Min alla hjärtans dag (natt) spenderades alltså ensam på akuten och den enda "kärleken" jag fick var ett stolpiller upp i arslet. Dock var både mamma och olof jättesnälla och stöttande över telefon, och ingen av de hade direkt kunnat rusa hit så jag vet att de gjorde allt de kunde :)

Idag har jag inte kramp, men det känns tomt i magen, lite lätt illamående. Vi får hoppas att det inte kommer tillbaka!

Fy satan vad ont jag har! När jag har legat ner en stund försvinner det, men så fort jag reser på mig kommer smärtan. Det känns lite som att någon har pressat in ett fyrkantigt betongblock i min mage...

Det sjuka är att innan jag åt p-piller fick jag aldrig mensvärk. Aldrig! Men nu, nu när jag inte ens har ägglossning på riktigt (på grund av pillrena), då passar det! Vafan är grejen? :/ Det har blivit värre och värre de senaste två månaderna. Jag blir helt handlingsförlamad och måste lägga mig ner/krypa ihop i fosterställning och bara vänta ut smärtan. Det här är inte okej! Någon som vet något bra botemedel!?