Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag inte har lika stor koll på vilka som läser. Det är lite fascinerande ändå att de rosa bokstäverna och den gamla porträttbilden gör att det här känns tryggare för mig. Det är egentligen småsaker som inte borde spela någon roll, men av någon anledning gör dom det. Den här bloggen har följt med mig genom så mycket och den har alltid varit ett sätt för mig att uttrycka känslor. Den nya bloggen handlar mer om vad jag har gjort under dagen eller musik jag lyssnar på eller filmer jag tittar på. Ibland slinker det in ett lite allvarligare inlägg, men de är oftast kryptiska och inte alls så ärliga som jag vill att de ska vara. Här skriver jag mer från hjärtat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...

Jag har svårt att skriva någonting vettigt för tillfället. Det är så mycket just nu och jag vet inte om jag orkar. Jag är rädd att om jag stannar upp och tänker alldeles för länge kommer jag inte kunna ta mig därifrån.   Jag promenerade väldigt mycke...