Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt eget liv. Ett av mina grundläggande problem är att jag har sett för många disneyfilmer. Jag hoppas alltid att någon ska hjälpa mig. Jag vill att någon ska ställa upp för mig sådär ovillkorligt och fixa allt. Jag har aldrig känt så med någon och jag tror att det är därför jag fortfarande jagar den känslan. Men jag insåg en sak idag; fy fan vilket äckligt beteende det är. Jag kan inte sätta mig själv i jobbiga situationer och hoppas att någon ska lösa problemen åt mig. Det fungerar inte så. Jag känner mig lat och krävande och inte på något sätt som den person jag vill vara. Usch. Men vad gör man då? Hur tränar man bort ett beteende som sitter så djupt? Det bottnar trots allt i ett behov av att känna sig älskad, ett behov av att känna sig viktigast i världen för någon. Nu har jag i alla fall skrivit av mig, vi får se om jag hittar styrkan att förändra mig själv. Jag vet att den finns där, jag vet bara inte hur jag kommer åt den.

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag inte har lika stor koll på vilka som läser. Det är lite fascinerande ändå att de rosa bokstäverna och den gamla porträttbilden gör att det här känns tryggare för mig. Det är egentligen småsaker som inte borde spela någon roll, men av någon anledning gör dom det. Den här bloggen har följt med mig genom så mycket och den har alltid varit ett sätt för mig att uttrycka känslor. Den nya bloggen handlar mer om vad jag har gjort under dagen eller musik jag lyssnar på eller filmer jag tittar på. Ibland slinker det in ett lite allvarligare inlägg, men de är oftast kryptiska och inte alls så ärliga som jag vill att de ska vara. Här skriver jag mer från hjärtat.