Imorgon är det skola 12-14, sen ska jag hem. Hem till mamma och pappa alltså. Jag stannar tills på onsdag. Jag mår alltid hur bra som helst dagarna innan jag ska hem till mamma och pappa. Det är som att min hjärna inte räknar med allt bråk och allt skit utan bara ser den allmänna uppfattningen om hur mysigt och skönt det är att få vara ett litet barn igen, komma hem till mamma och pappa och inte behöva ta hand om sig själv för en stund. Det brukar aldrig sluta så, men jag hoppas alltid. Det är lite som att vara sjuk. När man ligger där i sängen med spyhinken bredvid sig lovar och svär man att alltid uppskatta livet efter det här och framför allt inte glömma bort hur pissigt man har mått. Sen när man blir frisk igen är allt som bortblåst. Minnet av känslan av att vara sjuk är som bortblåst. Poff. Det är ganska fascinerande hur hjärnan rensar bort det dåliga och behåller det som är bra. Den bara väljer åt en, men det får konsekvenser. När man har gjort slut med någon minns man bara det som var bra och det tror jag är anledningen till att folk blir tillsammans igen och igen och igen. Men problemen försvinner aldrig. Det tänkte inte hjärnan på när den rensade hårddisken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...