Det fascinerar mig att vissa tar sådan tid på sig att komma på nedvärderande ord/meningar bara för att försöka såra någon annan.

Jag läser rätt mycket bloggar och bland annat Kissies vilken verkar vara en av de mest hatade. Jag förstår inte att "vuxna" människor orkar ta sig sådan tid att klanka ner på en tonåring. Alla har väl varit tonåringar och de flesta har nog varit just kaxiga, blonda och enligt stereotypen. Det är också så att om man har en stor blogg skriver man antagligen mer strategiskt för att locka fler läsare så jag tvivlar starkt på att den ytan som visas upp i bloggen är hur den riktiga personen är.

Det som fascinerar mig mest med personer som inte verkar ha förstått innebörden av konstruktiv kritik, utan istället skriver ord som "ful, äcklig, bimbo, korkad" o.s.v., är att de oftast frågar om personen verkligen tror att någon bryr sig om dem. Ja, tydligen gör du det. Du bryr dig eftersom du har spenderat din tid på att skriva ett klagobrev. Att bli irriterad på någonting eller någon är att bry sig. Jag skrattar lite varenda gång jag läser sånt här.

En liknande situation är tjejer som hela tiden klagar på alla andra tjejer. "Kolla vilka fula byxor hon har!", "men guuud, sådär kan man väl inte se ut!?" o.s.v Varför måste vi hela tiden klanka ner på andra för att må bra själva? Alla människor är på det sättet, det är bara det att vissa av oss har insett problemet och arbetar med oss själva för att inte bete oss som svartsjuka idioter. Jag har också sagt samma sak, eller åtminstone hållt med en kompis när hon har gjort det, men egentligen förstår jag inte varför. Borde man inte lära sig efter ett tag att ens egna problem inte försvinner bara för att man fokuserar på andras?

Jag har egentligen ingen specifik poäng med det här inlägget. Det är inte överhuvudtaget skrivet av upprördhet, ilska eller irritation. Jag tycker bara att allt det här är väldigt fascinerande och kände för att skriva ner mina tankar om ämnet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...