ibland undrar jag vart all min tid tar vägen. jag spelar inte någon sport på fritiden, jag har inga fritidsintressen alls egentligen, förutom ett: mina vänner. men hur kommer det sig då att jag känner att jag inte har tid för dem? jag har verkligen ingenting att göra på fritiden förutom att umgås med olof och mina vänner, men ändå så blir allting fel på något sätt. jag har det inte stressigt i skolan, jag har knappt några lektioner alls, så jag kan inte skylla på att jag är trött eller stressad heller. så varför, varför, varför räcker inte min tid till??olof träffar jag i skolan varje dag, men på senaste tiden ses vi inte så mycket på vardagseftermiddagar/-kvällar. nina träffar jag lite hipp som happ, någon kväll i veckan, eftersom vi bor så himla nära varandra. ammis träffar jag nästan aldrig. vi är mer sådär att vi ses väldigt mycket under en period, men sen ses vi kanske inte på ett halvår eller så. emma flyttas runt från det ena boendet till det andra och henne träffar jag inte heller ofta. det är jobbigt att se henne så deprimerad och självmordsbenägen, det är jobbigt att vara i en miljö med en massa människor som är som henne. därför blir det inte av så ofta, men jag gör mitt bästa. de dagar då jag känner mig riktigt psykiskt stark hälsar jag på henne. jag måste klara av att vara stark för oss båda när jag är där.jag menar absolut inte att jag inte orkar med mina vänner när de är ledsna! om det är något jag har bra självförtroende för så är det min förmåga att inte bara lyssna på andra utan att också verkligen bry mig om vad de säger. jag vill alltid att mina vänner ska veta att de kan prata med mig om vad som helst, när som helst. ring mig mitt i natten, ring klockan fem på morgonen, det spelar ingen roll för jag kommer alltid lyssna.jag blir arg på mig själv för att jag inte kan förstå eller förklara vad som tar upp min tid. när jag försöker tänka efter är det som att ett moln blockerar mina tankar och jag kan inte se någonting alls. är det bara brist på energi? för jag vet att det inte är brist på vilja. jag skulle mer än gärna spendera varenda dag i mitt liv med olof, amanda, nina och emma! det känns som att jag är helt paralyserad och bara skriker inombords "jag vill! jag vill! jag vill!".finns det någon som kan hjälpa mig lösa det här problemet? eller åtminstone förklara varför det är såhär?

 

Alex

13 mars 2007 21:36

Sluta planera iföriväg, ta det som kommer. :)

 

Liten

16 mars 2007 09:56

Don't blame yourself. Även vi, dina vänner har saker att göra. Det kanske är vi som inte alltid har tid för dig? Inget elakt menat alltså, bara det att du inte ska skylla på dig själv!!
Jag vill leka med dig oxå! Jämt!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...