har en sån där konstig känsla, vet inte riktigt varför. det känns liksom lite läskigt, men utan orsak. det är så med allt jag känner nuförtiden. jag liksom känner på mig att en viss känsla är där, men det är som att det är en tjock hinna mellan som gör att känslan blir vag och suddig. den är gömd och halvt utsuddad någonstans inuti. jag känner bara halvt. jag antar att jag borde vara glad. jag borde vara lycklig över att jag faktiskt känner någonting alls, det gjorde jag inte för ett tag sedan. då var allt ännu mer gömt och ännu suddigare och gömt ännu längre in. det kommer väl tillbaka gradvis antar jag. jag hoppas på det.sitter och funderar över rominas dagboksinlägg om att man liksom drar ner sig själv i skiten för att förstå. det är svårt att förklara, men när en vän har det svårt eller någonting händer så försöker man förstå genom att försöka må som henne eller honom. inte så att man ser till att råka ut för samma sak, men man sätter sig bokstavligt talat i samma sits psykiskt. man går helt in i den här personens skit och bara är där, känner det ens vän känner. alla har nog sitt eget sätt att sympatisera eller empatisera med någon, men det här är mitt sätt. eller det var i alla fall det förut, på den tiden då jag levde genom andra. min lycka var när andra levde sitt liv, jag bara fanns där. lyssnade. bildade min egen drömvärld. jag kunde försvinna helt i någon annans värld, det kändes tryggt och bra att leva genom någon annan eftersom jag slapp göra egna misstag eller rättare sagt slapp bry mig om mina egna misstag. jag kunde rymma från min egen värld. det var då jag lärde mig att förstå på det sättet jag nyss förklarade. det fungerar faktiskt riktigt bra, man förstår mycket mer än vad man egentligen skulle ha gjort, men det är farligt också. man kan tappa bort sig i andras liv. är man i någon annans värld för länge, speciellt om den världen inte är särskilt trevlig, då kan man fastna. då är det inte tillfälligt längre, gränsen mellan deras värld och din värld suddas ut nästan helt. det är svårt.

idag har jag köpt lite accessoarer till min nyårsoutfit. jag ska ju ha den där turkosa klänningen jag pratade om så nu har jag köpt ett par supersöta ankelboots från Din Sko och en svart bolero från Vero Moda :)sedan passade jag också på att, inspirerad av min farbrors tal om att bruna stövlar är väldigt mycket snyggare än svarta (vilket jag håller med om), köpa ett par mörkbruna stövlar med väldigt hög klack (i alla fall för mig eftersom jag brukar ha stövlar med 5cm klack). dessa hade väl 7 eller 10 tror jag. högt för mig iaf :Pnu är det bara hårfärg och olofs julklapp kvar då :)