fick en kommentar till det förra inlägget om att jag borde vara glad över de som faktiskt alltid är där. råkade radera kommentaren så därför skriver jag den här istället :Pjag förstår precis vad du menar och tro mig, jag är oerhört tacksam/glad/lycklig över att jag har de vännerna jag har. jag har fler vänner nu än jag någonsin haft tidigare i mitt liv, och det är jag glad över. men det är lätt att säga åt någon att bara tänka på det positiva, det fungerar i teorin. det är väääldigt få människor som kan göra det, som kan stänga av allt det negativa. när folk påpekar fel med hur jag känner känns det som att de tar bort min rätt att vara sårad och ledsen. men faktum kvarstår att jag faktiskt ÄR sårad. jag känner mig bortglömd. de känslorna försvinner inte även om jag fokuserar på det positiva.

 

Alexandra

24 november 2006 12:04

Jag påpekade inte det för att ta bort din rätt att känna dig sårad & ledsen, jag förstår va du menar.Skitsamma skulle bara skriva ngt som jag hade en åsikt om.

Jag känner inte dig men man tror inte att du känner såhär(när jag läst din blogg nu) när man träffar dig.

 

Alexandra :D

24 november 2006 12:10

Äh det där inlägget lät surt, haha det jag menar är att jag skrev för att jag har känt samma sak, känslan : Nähä men skit i mig då. Så jag vet hur det känns, men nu lägger jag istället energi på dom som verkligen bryr sig, även fast jag fortfarande är sårad över att vissa människor ALDRIG ställer upp eller vad man nu kan säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...