nu har jag officiellt bytt telefonnummer.har inte så mycket att skriva egentligen. jag känner mig bara tom på ord, vet inte riktigt varför. det känns som att jag helt enkelt inte har någonting kvar att berätta. weird.just nu har jag en bra period. bättre än vanligt i alla fall. men det känns på något sätt som att jag inte har någon rätt att kalla mig själv deprimerad. jag ser hela tiden folk som är mer deprimerade än mig, som har värre problem än mig, och jag känner mig löjlig. ibland undrar jag om jag på något undermedvetet plan har velat vara deprimerad och på så sätt blivit det. när jag var yngre tänkte jag ofta på att jag ville ha en ätstörning eller något annat fel. jag ville skära mig i armarna, jag ville sluta äta, jag ville vara deprimerad - jag ville ha uppmärksamhet. jag ville ha en anledning för folk att lägga märke till mig, jag ansåg inte att jag som person räckte till. ibland undrar jag om det där på något sätt etsades fast i min hjärna. kan man välja att bli deprimerad? och om man kan det, kan man då frivilligt ta sig ur det hur lätt som helst? jag vet inte.___________________________tänkte bara säga grattis på 18-årsdagen till elin också :)

 

elin

23 november 2006 21:04

Tack så mycket gumman! :)

Tur att du skrev här att det just var du som bytt telefon nummer, känner tre Ronja så jag hade ingen aning om vem det var som bytt nummer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...