jag förstår verkligen inte varför folk inte kan inse att nej betyder nej? det är en så oerhört lätt princip att lära sig, men alla verkar vägra. nej betyder alltid nej. det spelar ingen roll om det är ett mesigt nej, ett tyst nej, ett högt nej eller ett skrattande nej. ordets mening är ju fortfarande kvar. ÄR DET SVÅRT?många gånger har jag varit med om att ha blivit retad på ett sånt där irriterande dagissätt. det verkligen skriker dagis/lågstadiet om det, men folk verkar ha fått för sig att sånt är kul. till exempel att mula någon eller störa någon till den grad att han eller hon inte klarar av att äta/dricka osv. när såna situationer uppstår skrattar jag. jag säger hela tiden nej, och jag menar det verkligen, men jag skrattar också. FÖRSTÅ att jag skrattar för att inte gråta! är det bara jag som har förstått att skratt ibland fungerar som en försvarsmekanism?idag på lunchen satt olof och retade mig. jag försökte dricka mitt vatten, men varenda gång jag lyfte glaset och preciiis skulle ta en klunk antingen skrek han till eller sa någonting roligt. endast för att få mig att spotta ut skiten. jag HATAR sånt! jag sa åt honom att sluta, men det gjorde han inte. till slut fick jag en kallsup och då fick jag nog. jag tog mitt glas och kastade vatten på honom! hans barnsliga skämt gick för långt och jag hade varnat honom flera gånger, men han fortsatte. jag hade all rätt i världen att göra någonting åt saken.i hela mitt liv har jag suttit vid sidan om och varit tyst. hållit mig lite i bakgrunden. aldrig sagt ifrån. har till exempel en kompis som brukade mula mig jättemycket varenda vinter. hon slutade inte, fastän jag sa åt henne flera gånger. jag ville bara gråta, för det är förödmjukande och kränkande när någon behandlar en så respektlöst. så som min kompis brukade göra och så som olof gjorde nu. och jag säger aldrig ifrån, det är det som är problemet. nu gjorde jag för en gångs skull det, men ingen uppmuntran får man för det heller. ÄNTLIGEN stod jag upp för mig själv, jag försvarade mig själv, och det händer aldrig. det har hänt max 3 gånger i mitt liv, om man räknar med det här. så nej, jag säger inte förlåt! jag är stolt över mig själv!däremot kan jag tycka att det är synd att du råkade ha på dig dina kemtvättsbyxor, det var inte meningen, men å andra sidan inte heller någonting jag kan rå för. du förtjänade att få vatten kastat på dig, kanske du lär dig till nästa gång.ni som förstår det jag menar förstår säkert också att det handlar om respekt. de här personerna respekterade inte mig eller min åsikt. att bara säga nej eller sluta fungerade inte, de struntade i det. jag kände mig instängd i ett hörn, jag var tvungen att ta till drastiska metoder för att bli hörd. och det är fel! jag ska inte behöva gå så långt för att få respekt av någon, speciellt inte mina närmaste! hoppas att någon har lärt sig något av det här i alla fall.

 

Liten

10 november 2006 16:04

Det är rätt Ronja! Låt ingen trampa på dig! Känns skönt att höra att du ser till att få din röst hörd. Du är starkare än vi andra, men du visar det mer sällan. Det är starkt!

 

Miina

10 november 2006 19:16

Jag håller verkligen med dig ska du veta! Det är verkligen respektlöst, du gjorde rätt i att kasta vattnet på honom, du ska inete ha några som helst skulldkänslor! Stå på dig flickan!! =) I'm so proud! hihi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...