det är en ganska vanlig dag idag. fick lite tårar i ögonen när jag läste ninas kommentar till mitt senaste inlägg. det var inget speciellt, bara en mening. men det visade att folk bryr sig. asså jag vet ju att mina vänner och min familj bryr sig, men det är nästan aldrig någon som liksom visar att de har läst det jag skriver, att dom vet om. ingen säger någonting. jag vill inte ha frågor, absolut inte. men nåt tecken på att ni vet vore trevligt. tack nina :)anyway, nu ska vi äta mat typ. jag och olof :) omelett tror jag att det blir. mums.

min bästa vän sen minst tio år tillbaka kommer lämna mig. fast vi har väl redan lämnat varandra tekniskt sätt, egentligen. vi ses inte så mycket längre. men jag blev så sårad idag när jag läste hennes dagbok på helgon.net där hon skrev att hon snart flyttar ner till småland och att hon inte kommer sakna varken mig eller sabina, bara sin familj. trodde inte hon hade släppt mig, inte så mycket. det känns som att jag förlorar en del av mig... det dödar mig inifrån att hon sa så, att hon känner så. jag vill gråta, gråta, gråta. visst, jag förstår vad hon menar, men jag känner inte så. jag saknar henne, alla stunder vi haft liksom. men hon har henke och jag har olof och vi har liksom struntat i varandra. jag tror inte ens att hon läser det här. jag saknar henne så det gör ont, men det gör ännu mer ont att veta att hon inte saknar mig alls. hon har alltid funnits där i bakgrunden, hjälpt till att forma den jag är idag, men nu försvinner hon snart. iväg till småland, jättelångt bort. jag vill lägga mig på golvet och skrika och sparka tills hon ändrar sig, men det kommer aldrig bli som jag vill. jag som tyckte att det var jobbigt när hon flyttade från tumba till märsta. det var fan himlen jämfört med det här.gråter

igår var allt verkligen perfekt, i alla fall för en liten stund. som vanligt småtjafsade jag och olof lite grann, kommer inte ihåg varför. sen satte jag mig vid datorn och satte på min musik, o han stängde av tv:n. det slutade med att vi låg i sängen och myste genom hela låtlistan. bara det var en stor sak, att han lyssnade på min musik, sån musik jag tycker om som han hatar. musiken som förmedlar mina känslor, för det gör den. om jag lyssnar på en låt kan jag lova att den representerar en känsla som jag antingen har eller har haft. han lyssnade inte bara på min musik, han lyssnade på mig. det betydde mer än någon någonsin kommer förstå. han bara höll om mig, vi sa inte ett ord. det var liksom en befriande känsla, så himla underbart. jag ville verkligen ingenting annat än att gråta ut, att släppa ut allting jag hela tiden envisas med att hålla inne. men det gjorde jag inte. inte ens nu gör jag det. visst, tårarna rinner och vatten kommer ur mina ögon, men det är inte jag som gråter. det är bara en kroppslig reaktion. att verkligen gråta är det där när man andas så att man gör såna där konstiga ljud, man bölar helt enkelt. men jag vågar inte. det där var verkligen det perfekta tillfället att verkligen gråta ut, men det är läskigt och obehagligt att behöva förklara. när man gråter frågar folk varför?. jag vill inte förklara för mina förklaringar kanske inte är tillräckliga. jag vill inte förklara för jag har ingen förklaring. men mest av allt vill jag inte förklara för om jag gör det så kanske jag aldrig slutar gråta. aldrig nånsin. det känns så.fan. jävla mig. gråt för i helvete...

1. David Guetta vs The Egg - love don't let me go2. Paris Hilton - nothing in this world3. Coldplay - fix you4. Maroon 5 - she will be loved5. My Chemical Romance - welcome to the black parade6. Tyler Hilton - missing you7. Patrik Isaksson - tillbaks på ruta ett8. Ice Age Soundtrack - send me on my way

kanelbullar 36.8 %vaniljbullar 36.8 %båda e lika goda! 21.1 %båda är äckliga... 5.3 %det blev lika mellan kanelbullarna och vaniljbullarna. JAG röstade dock på vaniljbullarna!

Följande symtom under mer än ett par veckor kan vara tecken på depression. punkterna i fetstil är de jag känner igen mig i.- Man känner sig ledsen och nedstämd samt har lätt för att gråta för minsta motgång. - Inslag av kraftig ångest och oro är vanligt. - Det kan vara svårt att känna glädje eller intresse för sådant som vanligen är roligt.- Man känner sig irriterad på allt och alla. - Nedsatt koncentrationsförmåga gör att det blir svårt att hänga med på lektionerna i skolan. - Självförtroendet minskar och ofta upplever man sig själv som värdelös. - Aptiten förändras. Man kan ha svårt att äta över huvud taget eller också känner man sig sugen på något hela tiden. Hos barn som är deprimerade är viktnedgång eller otillräcklig viktökning vanligt. - Sömnstörningar ses ofta och förvärras av oro och ångest. Hos tonåringar är det vanligt att man sover mycket, men ändå känner sig trött. Att genomföra minsta handling kan kännas ansträngande. - Risken är stor för både flickor och pojkar att inleda ett missbruk av alkohol eller narkotika. - Framför allt pojkar kan bli aggressiva och utagerande i sitt beteende. - Självmordstankar och självmordshandlingar är inte ovanliga vid en depression.är jag deprimerad eller överdriver jag bara?

ångest och stress. det känns som att jag har för mycket att göra och för lite tid, men de gånger jag inte har någonting att göra så tar jag inte itu med någonting heller. det känns som att hur jag än vrider och vänder på det så hänger jag inte med, jag har ingen ork.jag vill gråta. jag vill skrika. jag vill att någon ska lyssna. jag vill att någon ska fixa! jag känner mig som ett litet barn som vill att dess pappa ska lyfta upp mig, krama mig, klappa mig på ryggen, säga att allting kommer ordna sig, och fixa allt. jag vill kura ihop mig i ett hörn och bara vagga fram och tillbaka, lugna ner mig även om jag redan är lugn. det är som att stressen är en liten klump som har fastnat någonstans inuti mig och den kan inte ta sig loss. den skriker och slåss och försöker komma ut, men det går inte. hela mitt yttre skal har upptagit något slags lugn. en fasad av stillhet eller nåt sånt skit.ibland tror jag att jag överdriver, att det här bara är tillfälliga hormonrubbningar eller nåt, att det går över. ni säger att jag borde sluta på jobbet eller sluta träna eller rättare sagt prioritera. det handlar inte om det. det var som jag nämnde i början, jag orkar ändå inte. även om jag skulle fixa så att jag har hela veckan ledig för skolarbete och sånt så kan jag inte säga säkert att jag skulle orka mer. då skulle jag kanske stå där utan varken pengar eller färdiga skolarbeten. suck.jag hatar att behöva vara vuxen, att behöva ta ansvar för mig själv, att behöva göra saker. jag vill vara liten och oansvarig igen. kan ingen ta hand om mig? kan ingen fixa allting? snälla gör allting bra igen... :/

jag sitter här i min ensamhet och kollar på Project Runway på trean. pyjamasen är fortfarande på också. mamma, pappa och bror åkte till Hågelby för att titta på djur och ha trevligt. mamma ville att jag också skulle med, men jag orkar inte. jag orkar ingenting idag, fast jag har hur mycket skolarbete som helst jag måste påbörja. jag hinner inte plugga i veckan, jag jobbar, tränar, tränar, jobbar och sen är det fredag. suck.varför blir det så att man inte orkar någonting alls vissa dagar? all energi bara försvinner och man sjunker ihop som en tom plastpåse. vissa dagar blir man sådär filosofisk och fundersam, man vill bara ligga i sängen hela dagen och tänka igenom allt, precis allt. kroppen och allting stannar upp, blir en film i slowmotion. man känner hur ångesten över alla läxor bara skriker inombords, den försöker komma ut, men kroppen har stannat. någon har tryckt på pausknappen.någon som förstår vad jag menar?