ämnet känns inte så starkt just nu, men det är ändå någonting som borde tas upp. det finns inte en enda människa som inte vill att alla kompisar och familjen och pojkvännen/flickvännen ska vara på ens sida i vått och torrt. minsta lilla motstånd och man blir arg. man blir arg eftersom personen man älskar mest tar någon annans parti. det här verkar vara speciellt svårt att förstå för killar enligt min erfarenhet. när man bråkar med en kompis eller bara berättar om en dispyt man har haft tidigare, vill man att pojkvännen, eller vem det nu är man pratar med, ska hålla med en till 100%. "Jaa älskling det är klart att det är så!", "fan vad elakt av henne/honom", "jag förstår precis vad du menar". sånt vill man höra. även om personen i fråga måste ljuga så ja, det är det man vill höra. man vill däremot inte höra någon mening som överhuvudtaget börjar med "men...". då rasar allting samman.visst, det här är inte moget eller bra på något sätt. men det är så det är. det funkar ju aldrig riktigt såhär. till exempel om man är tre kompisar och två bråkar med varandra, då kan det inte fungera såhär. men man vill det, man tror ändå att det faktiskt SKA vara så. och det är rätt, det är helt rätt. man ska inte trycka undan sina känslor och bara skita i det för att någon har bestämt att just det beteendet är löjligt. visst ska man kontrollera sig själv så att det inte går överstyr, men man måste få känna. annars är man inte mänsklig. nu är det såhär, många känner såhär. det som skiljer en riktig vän/pojkvän/familjemedlem från resten är att veta vad som är rätt och fel, men att ändå kunna sätta någon annans känslor före ens egna. man accepterar att nu är det såhär, nu känner hon/han på det här viset, då anpassar jag mig!svårt eller?

 

Alex

26 oktober 2006 23:36

Asså, du behöver inte anpassa dig, Ronja, det kanske är dags för dig att tala ut lite :) Bli arg för en gång skull. :) Du mår nog bättre av det?

Det har blivit som det har blivit, eftersom jag blev arg. Skulle vara skit kul att skrika som bara den, men det går bara inte.

 

Belli

1 november 2006 12:43

Jag blir både glad och ledsen när jag skummar igenom din blogg.
Glad för att det finns någon där ute som faktiskt känner som jag och ledsen för att det finns fler som har det lika jobbigt som jag har ibland.

http://belli.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...