igår var allt verkligen perfekt, i alla fall för en liten stund. som vanligt småtjafsade jag och olof lite grann, kommer inte ihåg varför. sen satte jag mig vid datorn och satte på min musik, o han stängde av tv:n. det slutade med att vi låg i sängen och myste genom hela låtlistan. bara det var en stor sak, att han lyssnade på min musik, sån musik jag tycker om som han hatar. musiken som förmedlar mina känslor, för det gör den. om jag lyssnar på en låt kan jag lova att den representerar en känsla som jag antingen har eller har haft. han lyssnade inte bara på min musik, han lyssnade på mig. det betydde mer än någon någonsin kommer förstå. han bara höll om mig, vi sa inte ett ord. det var liksom en befriande känsla, så himla underbart. jag ville verkligen ingenting annat än att gråta ut, att släppa ut allting jag hela tiden envisas med att hålla inne. men det gjorde jag inte. inte ens nu gör jag det. visst, tårarna rinner och vatten kommer ur mina ögon, men det är inte jag som gråter. det är bara en kroppslig reaktion. att verkligen gråta är det där när man andas så att man gör såna där konstiga ljud, man bölar helt enkelt. men jag vågar inte. det där var verkligen det perfekta tillfället att verkligen gråta ut, men det är läskigt och obehagligt att behöva förklara. när man gråter frågar folk varför?. jag vill inte förklara för mina förklaringar kanske inte är tillräckliga. jag vill inte förklara för jag har ingen förklaring. men mest av allt vill jag inte förklara för om jag gör det så kanske jag aldrig slutar gråta. aldrig nånsin. det känns så.fan. jävla mig. gråt för i helvete...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...