idag har varit lite upp och ner faktiskt, fast mest upp.på median kändes det som att allt gick fel, ingenting fungerade som jag ville att det skulle, så jag kände irritationen bubbla inom mig och jag ville bara gråta, gråta, gråta. men jag höll tillbaka tårarna. i såna där situationer vill jag bara att någon ska ta hand om allting åt mig, att någon vet exakt vad som ska göras och gör det, att någon hjälper mig. men jag vet att jag inte kan förvänta mig det eftersom det är själviskt. fast d skiter jag i.sen åkte jag iväg till nynäshamn för att träffa emma som äntligen är hemma igen :) käkade pizza med henne och sebastian och sedan kollade vi på The Punisher som var den mesigaste filmen nånsin! "Frank Castle is dead... you can call me the punisher!!" hahahaha. jag hann också läsa ut min bok, hanteringen av odöda. den var verkligen helt underbart bra!sen kom jag hem vid niotiden och då ringde cissi och frågade om hon kunde komma förbi :) så vi satt hemma hos mig och snackade en massa om allt möjligt, sådär som tjejer gör :P det var himla trevligt faktiskt. sen kom olof hit, full och glad :) han hade varit på krogen med patrik o dom :) så det var en händelserik dag, men jag hade inte så mycket otur iaf :)fredagen den 13:e :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det inom den närmsta tiden kommer att ske en hel del förändringar i mitt liv känns det som att det återigen är dags att skriva ett inlägg i denna blogg. Det här är nämligen min fristad. Det här är en plats där jag kan uttrycka mig fritt och ...

Jag förstår inte vart motivationen till att plugga har kommit ifrån. Helt plötsligt var den bara där. Jag tänkte skriva ett inlägg i min andra blogg, men jag orkade inte. Det är lättare att skriva här. Jag stör mig på att jag inte tar ansvar för mitt...

Det känns lite som att det här är min trädkoja. Ett ställe dit jag kan gå när det känns lite jobbigare än vanligt, ett ställe där jag kan gömma mig lite. Min andra blogg är den jag använder regelbundet, men den känns mer öppen. Det känns som att jag ...

Olof är alldeles för snäll mot mig. Han bidrar ekonomiskt så att jag kan följa med dem på krogen ikväll. Just nu är han min bästa vän, inte för att han ger mig pengar utan för att han (nästan) alltid förstår hur jag känner.   Idag känns som en rätt ...

Jag känner ångesten bubbla inom mig. Olof och Patrik och de ska ut på lördag, men jag har inga pengar. Det var samma sak förra gången de skulle ut. Varför ska de alltid gå ut i slutet av månaden? Det känns så jäkla jobbigt att jag inte har följt med ...